hippologbloggen.blogg.se

Fredag, oavsett om man jobbar eller är ledig på helgen så känns det alltid lite extra bra när det är fredag. Jag gissar att det är för att den positiva känslan smittar av sig, ni vet hur negativ man kan bli av negativa människor? Detsamma gäller ju positiv energi!

 

Som vanligt så är jag inte så aktiv här, men jag tänker slänga ut lite inlägg när jag känner för det. Jag kan skriva riktigt dåliga inlägg, med bara en massa vardagsprat, det är ju inte alltid jätteintressant. Men ibland slår snilleblixten till och då skulle jag kunna skriva i timmar. Idag är en sån dag.

 

Dagens inlägg tänkte jag ta upp mina egna höjdpunkter och bottenskrap från mina år på hippologen. Det passar bra såhär dagen efter min godkända hoppexamen. Ja, precis! Jag har gjort min hoppexamen och är helt okej nöjd, och viktigast av allt - jag är godkänd.

 

År ett var ett riktigt basår, vi lärde oss mycket grunder - både praktiskt och teoretiskt. Men något jag tror att många kan glömma bort är att även det enkla är svårt. Ju skickligare man blir - desto mer arbetar man med just grundarbetet, för hur ska man kunna gå vidare om det inte sitter? Bara en liten tanke. Jag trivdes sjukt bra nere i Flyinge under första året, vilket gjorde hela det året väldigt enkelt. Jag är som jag kanske tidigare nämnt - en riktig praktiker, att arbeta med kroppen är för mig inga problem, läsa en bok däremot... puh. Måste vara en otroligt intressant och lättläst sådan för att fånga mitt intresse. Det är ett litet problem för mig då jag vet att ju mer man förstår i teorin, desto mer kan man tillämpa i praktiken. När jag berättat detta tror jag att ni kan gissa vad som var höjdpunkten med år ett, något praktiskt i alla fall. För mig var det unghästblocket. Jag har alltid varit intresserad av unghästar, det låter lite förutsägbart att det är för att jag tycker om att se dom utvecklas. Men för mig så är det dehär orörda som är så fint, att lära upp en häst att gå på dina signaler. Alla hästar är så olika och hos unghästar så är det så viktigt att man kan läsa av och förutse hur just denna individ kommer att reagera på mina signaler. Jag tycker att man utvecklas som hästmänniska och ryttare av att hålla på med unghästar, man får en helt annan känsla och ett annat tänk som man kan ta med sig och applicera även hos fullvuxna hästar.
Jag hade en fördel när jag gick in i detta blocket då jag själv ridit in en del hästar sedan innan, men trots detta så lärde jag mig otroligt mycket. Men oavsett om man har erfarenhet eller inte, så klarar man av det, tack vare det stöd man har från lärare. Det viktigaste är att man vågar och vill, då går allt!

 

År två som är förlagt på Strömsholm, här flyttade jag hem, visst var det skönt att bo hemma - få maten serverad osv. Men när man inte bott hemma på ett tag så går det inte att sticka under stol med att det blir lite annorlunda. Hur som helst... detta år utvecklades jag väldigt mycket, framförallt i min inverkansridning. Lagom till jul så fick jag fotleden avsparkad, precis i vårat blockskifte. Detta medförde att jag blev borta under sex veckor och missade en del hoppning. Jag som är dressyrryttare var väl inte jättelycklig över detta då jag verkligen hade behövt alla timmar i hoppsadeln jag kunde få. Hoppblocket blev kämpigt för mig, och veckan innan vår examen bröt jag ihop totalt och var redo att ge upp. 24 timmar senare hade djävulen i mig vaknat och jag spenderade helgen med bommar och bockar i ridhuset. En vecka senare hade jag en godkänd hoppexamen, vilket också skulle kunna vara en av mina höjdpunkter. En till av mina höjdpunkter - tro det eller ej - var faktiskt seminariearbetet. Jag hade aldrig tidigare gjort något liknande och det visade sig att det var en arbetsform som funkade rätt bra för mig. Jag gillar saker som är konkreta och tydliga, och det skulle man ju kunna säga att detta var. Även om jag inte fick högsta betyg så är jag ändå nöjd över mitt arbete. Generellt sätt så var nog alla praktiska delar i tvåan höjdpunkter - hoppning, dressyr och unghäst. Det är ju verkligen så kul att rida!

 

Nu är jag inne på år tre, och vad som blir årets höjdpunkt återstår att se. Igår hade vi hoppexamen, det roliga är att jag under år ett sa att jag skulle vara tvungen att välja det avsuttna året år tre för att jag inte skulle klara av hoppningen. Och här sitter jag, med en tränare som tycker att jag ska byta gren och en godkänd examen. Tänk va bra det kan bli när man bara kämpar lite och tar med självinsikten på vägen. Imorgon ska jag provköra min häst som jag ska ha under dressyrblocket, Lord Lexington - en valack f. 2008 e. De Niro ue. Midt-west Ibi-light som har tävlats upp till St. George. Min unghäst får jag inte förän fredag nästa vecka då hon går hos beridarna fram till dess. Är så taggad inför den kommande tiden och ska göra allt för att nå mina mål!

Förutom att rida så kämpar vi på med företagsekonomi och examensarbete. Det är ju också kul, på sitt egna lilla vis.

 

Förutom att jag har lärt mig en himla massa om hästar så har jag också lärt mig en himla massa om mig själv och om andra människor. Sånt är kul! Jag har blivit mer ödmjuk, börjat tänka på ett helt annat sätt, både om mig själv och andra. Träffat vänner för livet och skapat minnen som jag hoppas att jag alltid får bära med mig.

 

Nu har jag snackat färdigt för idag.

På återseende!

Milly