hippologbloggen.blogg.se

Det har väl inte ungått något att det blivit en stor uppståndelse kring Jerringpriset. Jag tänker inte sitta här och predika om varför jag tycker att Peder är en värdig vinnare, för det är rätt självfallet att jag tycker det som är en del av ridsporten likså som andra idrottsintresserade tycker att de från "sin" sport tycker att den personen ska vinna. 

Det jag däremot blir upprörd över är alla fula kommentarer, framför allt från redaktioner och journalister. Jag tycker att det tar bort en del av Peders vinst, när många på en gång börjar skriva romaner om varför han inte är värd vinsten, för att han inte vann guld i OS?

Men om jag förstått det hela rätt handlar jerringpriset om folkets röster? Alla får rösta, fritt fram för alla. Oavsett om du är ryttare, golfare eller inte utövar någon sport över huvud taget så är det bara att plocka upp telefonen och rösta, vilket denna gång ledde till att ridsporten var överlägsen. Det känns som en ganska enkel förklaring. 

Det är sorligt att vi som hör till hästsverige blir kallade sekt, pakt eller att vi skulle ha "cupat" hos till vinsten. Det hela grundar sig ju enbart i okunskap från resterande Sverige om hur stor ridsporten faktiskt är. Ridsport är sveriges näst största idrott. Det spelar ingen roll om du är man eller kvinna, 22 år eller 55 år, för alla tävlar på samma villkor. Du kan börja när du är liten, vuxen, har en funktionsnedsättning, det hjälper dig som mår psykiskt dåligt OCH det finns forskning på att hästtjejer växer upp och blir framtidens chefer. 

 

Hästen, som det faktiskt handlar om, ger oss så mycket. Utan den så skulle ju sporten inte finnas. Så då kan man kanske tycka att hästen skulle fått priset i såfall? Absolut, om det fanns pris för hästen tror jag alla ryttare i världen skulle nominera sin/sina hästar. 
Hästen lär och ger oss fantastiskt mycket. Vi lär oss att leda konsekvent men kärleksfullt, att kämpa hårt för det man vill, att hårt jobb lönar sig. Den ger oss också så mycket kärlek, glädje, lugn och oändligt mycket mer.

 

Utan hästar hade jag inte suttit där jag är idag. Från det att jag som liten hade hästar hemma men var måttligt intresserad till det att jag började på ridskola har resan varit helt fantastiskt. Jag har lärt känna fantastiska människor, blivit en bra ledare (redan som 15-åring), fått gå kurser, lärt mig styrelsearbete, fått jobba i stall, lärt mig hur en stor gård drivs, kommit in på mitt livs utbildning och nu snart vara färdigutbildad hippolog. Allt detta och mycket mer tack vare hästen. Det är hästen som tagit mig framåt sen jag som 12 år gammal började på ridskolan hemma i Borlänge. 

Så med det vill jag mest bara säga att jag är stolt att vara ryttare och en del av det stora hästsverige som vi har idag.

C,